Tror katoliker på nåden?

Katoliker tror på nåden som en gudomlig och fri gåva från Gud, oumbärlig för det andliga livet och frälsningen. Nåden beskrivs i Skriften som en omvandlande kraft som återställer själen. I Efesierbrevet 2:8-9 står det: ”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva; det är Guds gåva; inte av gärningar, så att ingen kan berömma sig.” Detta återspeglar tron att nåden inte är en mänsklig förtjänst, utan en oförtjänt ynnest som närmar människor till Gud.

Genom dopet tror katoliker att de blir Guds barn genom nåden (Galaterbrevet 3:26-27). ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus, eftersom ni alla som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus.” Detta ”iklä sig Kristus” symboliserar det nya liv som nåden erbjuder.

Vidare utgjuts nåden kontinuerligt genom sakramenten. Romarbrevet 6:14 säger: ”Synden skall inte få vara herre över er, eftersom ni inte står under lagen utan under nåden.” I äktenskapet, försoningen eller eukaristin tror katoliker på den nåd som flödar från varje sakrament och stärker dem i prövningens stund.

Samarbetet mellan nåden och den fria viljan är också centralt. I Andra Korintierbrevet 12:9 säger Gud till Paulus: ”Min nåd är nog för dig, ty min kraft fullkomnas i svaghet.” Detta återspeglar att även om nåden är en gudomlig gåva kräver den acceptans och samarbete från människans sida för att bära frukt. Således tror katoliker på nåden som ett partnerskap mellan Gud och människa i strävan efter helighet och gudomlig gemenskap.